Nyheter

Sture Noréus, årets Ekmanmedaljör

Sture Noréus, tidigare VD för MoRe Research och sedan 2006 Senior Advisor, har erhållit SPCI:s Ekmanmedalj för sina insatser att utveckla metoder för kokarstyrning och syrgasdelignifiering. Han har även aktivt bidragit till att bilda både MoRe Research och Processum.

Ekmanmedaljen är en utmärkelse som sedan 1929 delas ut av Svenska Pappers- och Cellulosa Ingenjörsföreningen. Medaljen "kan på styrelsens förslag efter föreningens beslut tilldelas person för förtjänstfulla tekniska eller vetenskapliga insatser inom föreningens arbetsområde." Medaljen delas ut till minne av Carl Daniel Ekman (1845-1904) som var den förste som använde sulfitmetoden i industriell skala för tillverkning av pappersmassa.

Sture Noréus tog civilingenjörsexamen i kemi 1964 på KTH. Under studierna sommarjobbade han i Domsjö sulfitfabriks blekeri och anställdes efter examen på MoDos forskningslabb. Han kom tidigt med i arbetet med den nya björklinjen i Husum och efter många blekförsök blev resultatet en bleksekvens med tre klordioxidsteg. Resultatet blev bra men kostnaden hög och därför byggdes en egen kloratfabrik intill Domsjöfabriken.

– Efter björklinjen skulle även långfiberlinjen moderniseras, berättar Sture. Arbetet fokuserades först på kokeriet med syfte att minska blekbehovet med endast måttlig styrkereduktion. Vi insåg att syrgasdelignifiering vore lämpligast. Med hjälp av kunskapen om hur skadliga metalljoner i massan kan tas om hand utvecklade vi en metod för syrgasdelignifiering där tillsats av magnesium gjorde att styrkeförlusten kunde begränsas.

– Ett annat problem var att sulfatmassakoket dessutom var svårt att kontrollera på ett effektivt sätt och därför pågick också ett projekt för att kunna styra kokprocessen bättre. Metoden vi uppfann blev Kappa Batch där svartlutens konduktivitet, som sjunker till ett visst värde och planar sedan ut, mäts. Förutsättningen för att detta skulle fungera var att vi konstruerade styrmodellen till datorn och att vi utvecklade analysutrustning för mätning av konduktivitet i svartlut. Därmed var kokarstyrningen datoriserad.

Därefter byggde MoDo att en pilotlinje på 100 ton/dygn i Husum för att verifiera de nya idéerna i fabriksskala. Fyra batchkokare, liksom annan utrustning från nedlagda delar, utnyttjades och utrustning för syrgasblekning samt ett slutet försileri installerades och det blev faktiskt en egen massalinje med batchkokning. Linjen, som var en modern massatillverkningsprocess av ett slag som dittills inte funnits, kördes kontinuerligt.

Försäljningen av de nya metoderna startade och blev en stor framgång eftersom bruken med endast en relativt låg investering kunde höja kapaciteten markant i befintliga kokerier samtidigt som kvaliteten blev jämnare. Metoden för kokeristyrning bedömdes för övrigt som en av de 100 intressantaste innovationerna mellan 1946-1980 i Sverige i en bok publicerad av Torkel Wallmark och Douglas McQueen på Chalmers.

Aspa Bruk var först att installera ett syrgasblekeri för att följas av både Husum och Mönsterås. Först i och med klordebatten i mitten av 1980-talet tog emellertid installationen av syrgasblekerier riktig fart och är sedan dess standard i fiberlinjer.  

– 1971 utsågs jag till chef för Husums tekniska avdelning i vilken miljöenheten ingick och 1980 erbjöds jag jobbet som chef för massafabriken vilket var intressant, fortsätter Sture. Det var roligt att få arbeta med nya anläggningar där betydande delar var nyutvecklingar där jag varit med från de första labbförsöken fram till fullskalig produktionsutrustning. De nya massalinjerna med den nya tekniken gav bra resultat. En hög produktion är bra ur alla aspekter och därför ägnade vi mycket tid åt att ta bort produktionsbegränsande delar.  

– 1999 slogs MoDos och SCAs finpappersrörelser 1999 samman till Modo Paper och jag hamnade då inom massadelen. Bolaget gjorde bra resultat och arbetssituationen var inspirerande men bolaget köptes redan året där på av Metsä-Serla. Det var då osäkert vad som skulle hända med MoDos centrala forskningsverksamhet i Örnsköldsvik. Därför bestämde jag mig för att starta MoRe Research 2001 med fyra intressenter som ägare och sekretessregler som innebär att företag som köper tjänster från MoRe Research äger resultaten. Detta blev ett framgångsrikt upplägg och jag blev företagets VD. 2006 pensionerades jag och efterträddes av Stefan Svensson som VD men kvarstår som Senior Advisor och är fortfarande aktiv i olika kundprojekt.

– I Domsjöområdet finns en otrolig utvecklingsmiljö med industri, forskning, patentverksamhet och en infrastruktur, allt med rötterna i MoDo-koncernen. Därför var vi några personer som insåg att det skulle finnas möjligheter att skapa något nytt. Resultatet blev Processum som bildades 2003. Det har utvecklats fantastiskt och är idag ett centrum för bioraffinaderiutveckling och numera ett dotterbolag i RISE.

– I området finns en tradition av ständiga förbättringar som gjort att det gått att överleva trots stundtals stora förändringar. Därför ser jag min Ekmanmedalj som en medalj för hela orten och det arbete som många med mig har lagt ner för Örnsköldsviks och skogsindustrins bästa, slutar Sture Noréus.